Back on track
Efter ett tags frånvaro är jag nu som sagt tillbaka där det hela en gång började, på Blogg.se
Så vad har hänt och vad har gjorts?
Bra fråga… Har vart på en finare tripp ner till ”Skåne” land och hälsat på kusiner o skit.
Som vanligt när man är utanför sitt egna riktnummer så försvinner ju allt det där jag knappt har något av endå.
Vett o moral en gnutta samvete förmodligen en giftig komb. av dom alla.
Blåser iväg likt höstlöven i vinden . Om detta är en fördel eller inte kan jag inte helt ärligt svara på.
Men att knalla omkring i främmande trakter och känna sig oövervinnligt vacker o oemotståndlig, låter i mina öron knappast som ett förfall i vardagens grå.
Att kunna flörta runt med allt och alla i vetskap om att denna stackars individ man utsätter för sina absolut bästa attacker av flörtteri är någon man förmodligen aldrig kommer se igen. Om detta bara gör mig stark? Nje det tror jag inte.
Om detta är något som ni alla upplever? Nje det tror jag inte heller. Man kanske måste ha någon slags grund idioti för att klara av detta spektakel av knaseri.
Och så länge farbror dr inte skriver ut recept för nya bollar, så är det nog just när jag beger mig ut i vårt avlånga land jag får passa på att vara den där som inte bryr sig. Han som kan ragga lunchdejt för kung och fosterland i alla situationer
Resan var i alla fall bra och vill man ha detaljer så får man bli min vän eller något så är det.
Men om vi sammanfattar lite. Att komma hem och ha bytt ut kusten mot Nora, jag det var som att byta sin Ferrari mot en sparkcykel, evigt liv mot cancer eller sin Batman affisch mot ÖSK säsongs biljetter.
Att vara en åsiktsmaskin som allt för ofta tänker högt gör att min vardag förmodligen blir lite mer riskabel än din.
Kanske t o m roligare, beror ju på vad man föredrar här i livet.
Råkade nämligen stöta på en kvinna på affären här om dagen, iklädd i en av det senaste och förmodligen dyraste jogging outfits som finns, stod hon där och plockade smågodis som om det inte fanns någon morgon dag.
Efter att ha funderat en sväng så liksom bara flög det ur mig, förmodligen menat som ett skämt.
Jag -Har du tränat?
”Ja” ( lite aggresivt)
Jag –Då är du värd det där.
Nu råkade hon kanske vara lite överviktig och jag aning okänslig, vilket jag självklart står för.
Men om blickar kunde döda, jaa.. då hade jag inte suttit här idag.
Slänger upp lite bilder i brist på annat, så slipper ni bara läsa massa dravvel!
