Segaste dagen dårå...

Segaste dagen dårå... Fan nästan gråtit av tristessen. Förutom ljusglimten med det vackra luciatåget. Vilka änglar. Nu är det timmen kvar till hemgång. Ska ta mig i kragen och överleva;) sen den härliga bussresan hem, ska armbåga mig fram som en kärring på Ullared. Får jag inte en sittplats kommer jag fighta systemet. Jag hatar buss. Har alltid sådan otur. Vart jag än mig gömmer i bussen hamnar alltid den övergödda 50 taggaren bredvid mig. Sen sitter jag som en korv o får klaustrofobi. Somna vågar man ju inte. Vakna upp till att en fetdam sitter o naggar mig på armen som nån zombie. Usch... Ska börja ha med en liten brödpåse så jag snabbt kan kasta lite på ett annat säte när jag ser en Amazon närma sig. Aja över.slut


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0